Patrick Baltatzis (L)

Idag har jag blivit utnämnd till ordförande i Sveriges mest humana parti: Liberaldemokraterna. Det känns overkligt, men på samma gång spännande och en otrolig utmaning. Nu är Liberaldemokraterna långt från både riksdagsplatser eller ministerposter, men vi ser att det behövs ett humant liberalt parti i Svensk politik av den enkla anledningen att det inte finns något. Det är en insikt och en drivkraft som gör att jag antagit utmaningen. Men jag är långt ifrån ensam om utmaningen.

Jag är övertygad om att att ett riktigt liberalt parti behövs i svensk politik. När tuffhet tycks vara ett självändamål, åtstramningar en självklarhet och kränkningar en vardag, måste det finnas en motkraft, en kraft som tror att människor är stora, att de är goda och att de vill väl. Ett parti som står upp för människan, när hon blir till offer för inskränkthet, moralism och paternalism.

Sedan starten 2010 då Alexander Bard med flera satte igång Liberaldemokraterna, har intresset och förväntningarna sakta men säkert vuxit. Därför beslöt Liberaldemokraterna 2011 att bli ett parti och att satsa på valet 2014. Det är ett mål som ligger fast och som 15 personer i en styrgrupp idag jobbar med. Men det är långt ifrån det antal som behöver aktiveras för att vi ska nå fram till en riksdagslista och lokal representation runt om i Sverige 2014. Vi behöver bli ännu fler, vilket blir den stora utmaningen. Ett politiskt manifest finns redan, ett nytt är på gång, inom ett år håller vi vår första kongress och antar vårt första heltäckande partiprogram. Nu hoppas jag att fler frihetsivrare ställer sig bakom frihetsrörelsen Liberaldemokraterna.

Liberaldemokraterna förenar alla frihetsfrämjare oavsett politisk färg, alla som tror på öppna gränser, på handel mellan fria länder, på relationer fria från tredjepartsmoral, på friheten från den ständiga misstänksamheten, som tilltagit det senaste decenniet, och på friheten att få leva som man själv behagar så länge man inte skadar någon annan. Jag tror att ett tillgängligt, öppet och rättsäkert Sverige är möjligt. Liberaldemokraterna har radikala lösningar för skola och utbildning, integritet och skatter, lösningar som alla har samma mål: frihet, egenmakt och självbestämmande. Skälen är enkla. Frihet tar fram det bäst i människan, frihet skapar förtroende för våra gemensamma resurser och inte minst tillåter andra att vara fria. Den som är fri accepterar inte andras ofrihet.

Nu hoppas jag att du engagerar dig i arbetet med att etablera Sveriges mest humana parti Liberaldemokraterna! Börja med ett besök på vår sida på Facebook där bortåt 1000 medlemmar finns i vårt diskussionsforum. Eller följ mig på Twitter @Bee1derful, så gör vi den här resan tillsammans!

Om ett år hålls troligen en rådgivande folkomröstning i Strängnäs stad. Det blir en kommunövergripande omröstning där vi ska ta ställning till organiseringen av centralortens skolor. Ledaren i Strängnäs Tidning har problematiserat frågan och jag instämmer i de resonemang som ledaren tar upp och har även kommenterat sakfrågan i en debattartikel.

Möjligheten till folkinitiativ har funnits sedan 1994 och historiskt har 9 av 10 folkinitiativ stoppats av kommunfullmäktigen runt om i landet. Frågan är hur det kommer att bli i Strängnäs. Kommunfullmäktige har att ta ställning till om det blir en folkomröstning och der sker tidigast i höst.

Som kuriosa så hölls i Ljungby kommun en folkomröstning den gångna helgen. Där skulle invånarna ta ställning till om tre landsbygdsskolor ska läggas ner eller inte. Folkinitiativet, som företrädde linjen att skolorna skulle behållas, fick 59 procent av rösterna. Endast 28 procent  av de röstberättigade röstade och det låga valdeltagandet kan bli ett starkt vägande skäl till att ändå lägga ner skolorna.

I Strängnäs kommun handlar frågan troligtvis om stadieindelningar, men vad vi konkret har att ta ställning till är inte klart. Det anser jag vara en brist. 3200 har skrivit under protestlistor men jag undrar vad det är de egentligen har tagit ställning till. Att vi ska folkomrösta om skolpolitiken i sin helhet eller bara delar av den, att beslut på skolområdet ska följa en viss ordning och ske på ett visst sätt? Denna otydlighet kan tolkas som om att de som skrivit under har tagit ställning till att det är fel majoritet i barn- och utbildningsnämnden. För att ändra på det krävs det i min mening mer än 50 procent i ett ordinärt val med traditionellt sätt högt valdeltagande. Vid senaste kommunalvalet 2010 röstade 82,7 procent av de röstberättigade i Strängnäs kommun.

Jag har respekt för de engagerade föräldrar som utnyttjar sina rättigheter, men jag frågar mig vilken nytta kan Skolrevolten göra i efterhand, i ett beslut som redan är fattat och vid tidpunkten för folkomröstningen i princip redan är fullföljt? Väldigt lite. Betyder det att initiativet är förgäves? Nej, Skolrevolten ska ses som en fullt legitim missnöjesyttring mot den sittande majoriteten, men också stora delar av oppositionen och de demokratiska processerna i kommunen. Den ger en tydlig indikation på att något är ruttet i Strängnäs kommun. Skolrevolten har pekat på att vi har en dysfunktionell lokaldemokrati. Frågan är nu: Vad gör vi åt det?

Den tragiska komedin Persson och packet fortsätter. Igår hölls kommunfullmäktige i Strängnäs, och jag hade hoppats att det skulle bli en munter tillställning, nu när ändå våren är i annalkande, men ack nej. Det politiska vinteridet tycks inte gjort gott, snarare konserverat det dåliga klimat som kommunalrådet Jante Persson så ogärna vill ha omkring sig. Men han verkade åtminstone ha roligt när han hånade oppositionens debattörer med kommentarer om deras kompetens och pålästhet. I ett svagt ögonblick misstänkte jag att Persson istället för välgörande sömn varit på MEAN-kurs där kurslitteraturen bestått av Machiavellis Fursten. Persson framträdande i går kväll visade nämligen klart och tydligt att han har en naturlig härskarbegåvning och att han i den medeltida staden Strängnäs är en man av rätt virke, sin agrara bakgrund till trots.

EDIT: Det bör sägas att flera skådespelare gjorde bra ifrån sig. Kommunfullmäktiges ordförande gjorde allt för att hon skulle höra vad som sades i auditorium. Ibland vill man så gärna men misslyckas ändå, som när Margit Urtegård begärde votering, men fick den inte trots att hon var den enda som sade något. Men nästa gång kanske det går bättre. Selektiv hörsel är en svår åkomma.

Vill du inte missa nästa avsnitt av den tragiska komedin Persson och packet, besök Djäknehallen sista måndagen i april. Kostnadsfritt. Ta med näsduk.

Vill du se reprisen? Den kommer i kanalen KF Play inom kort. Återkommer med länk! Här är den: KF 26 mars 2012.

PS. Fler än jag bevittnade detta spektakel och bloggar om sina trauman här och här. DS.

I gårdagens Strengnäs Tidning pulveriserar ledaren argumentet som majoriteten anfört att kommunchefen Peter Lundberg anställningsförhållande inte kostat skattebetalarna en krona. Tidningen har räknat fram att skattebetalarna gått miste om 400 000 kronor i uteblivna skattemedel. Är det inte tillräckligt många skäl nu för att prata om att Lundberg måste gå och att avkräva ansvar av Jens Persson (c)?

Ledaren i Strengnäs Tidning tar upp kommunens värdegrundsarbete och pekar på den öppenhet som lovordas i processen i realiteten betyder det motsatta. Tidningen tillåts inte gör intervjuer i kommunens verksamhet, vilket måste se som en konsekvens av det krig mot offentlighet i allmänhet och mot Strengnäs Tidning i synnerhet som kommunen och dess tjänstemän för. Tidningens kritiska granskning är helt enkelt inte välkommen.

Ytterst ansvarig för denna hållning är kommunchefen Peter Lundberg. Hans organisation och verksamhet skapar på det här sättet ännu större avstånd till medborgarna, och försämrar i själva verket kommunens förmåga att leverera kommunal service på demokratisk grund.

Det är en ohållbar situation och som tyder på att tjänstemannaväldet gått över styr.

Kommunchefen borde veta att han inte styr en kasern längre, utan en demokratisk verksamhet där tidningens granskning och insyn är en grundförutsättning för att hans ska få leda sin verksamhet och att medborgarnas intressen tillvaratas. Om inte Peter Lundberg förstår det borde han fråntas sitt uppdrag. Omgående.

I en insändare i Strengnäs Tidning skriver Stefan Lomner om hemskolning. Han menar att föräldrar som vill hemskola sin barn ska tillåtas göra det.

Hemskolning är behäftad med fördomar och förutfattade meningar. Vi accepterar att skolor ledda av byråkrater och företag är en garant för sociala, kunniga och välmående barn och unga. Svårare har vi att acceptera att de som känner dem bäst eller vill dem mest väl ska kunna uppnå samma sak, eller till och med åstadkomma bättre resultat. Studier utomlands visar på att föräldrar som skolar sina barn överträffar offentliga skolor.

Som liberal är jag brydd att frågan om hemskolning fortfarande är kontroversiell och närmast tabubelagd fråga. Många liberaler med mig förvånas över hur det kommer sig att en så grundläggande fri- och rättighetsfråga inte skapar större debatt i vårt samhälle, när vi vet att föräldraengagemang och föräldrars förväntningar är avgörande för barnens skolgång.

Friskolereformen ökade valfriheten för Sveriges elever. Men möjligheten till hemskolning som ett ytterligare steg mot ökad valfrihet blev aldrig av.

Att öka valfriheten för familjer är en viktig väg mot ett liberalt samhälle, där individens överväganden och önskemål respekteras. Där är vi inte idag. Hemskolning måste vara ett självklart alternativ för de familjer som önskar detta alternativ.

Idag kan likvärdigheten skola inte garanteras. Barn utan för normen far illa och föräldrar står maktlösa. I vissa fall berövas föräldrar dessutom vårdnaden om de vill hemskola sina barn istället för att sätta dem i kommunal eller friskola. Barnen är inte längre föräldrars ansvar utan samhällets.

Hemskolning är inte utan problem, men dessa kan adresseras om inte fördomar och moralism tillåts dölja sikten.

Patrick Baltatzis

Liberaldemokraterna i Strängnäs

Detta debattinlägg publicerades i Strengnäs Tidning 14 mars 2012

Lagom till kvinnodagen 8 mars 2012 lanserade SD Kvinnor en film om hedersrelaterat våld. De ställer frågan om varför jämställdhet handlar om begrepp som hen och och inte om hedersrelaterat våld och könsstympningar. Feministernas kamp ställs mot invandringens utmaningar.

Kommunalrådet och socialnämndens ordförande Tord Tjernström säger sig ha fått nog. Det ständiga trycket på besparingar och underskottet i socialnämndens budget inte minst, gör att Tjernström nu börjar nå gränsen för vad han anser vara anständigt.
I Strengnäs Tidning säger han:

– Det känns inte bra. I en majoritet måste man kompromissa, men snart är gränsen nådd för min del. Om jag känner att jag inte kan ta ansvar så får jag kasta in handduken.

I veckan höll kommunstyrelsen sitt ordinarie möte. Där presenterades siffror om att kommunen låg på ett överskott på 50 miljoner kronor plus på helåret. Det framstår tydligt vem som får betala för glädjesiffrorna – en underbudgeterad socialnämnd. Tjernström har givetvis ansvar för nämndens resultat och budget, och ska ha heder av att han kliver av, om han nu gör det. Samtidigt är det hans ansvar att förklara för sina väljare hur det kommer sig att ett socialdemokratiskt kommunalråd så kapitalt misslyckats med det centrala i socialdemokratisk politik: att värna om de som inte har en röst; unga, äldre och marginaliserade grupper. Sådant borde man aldrig kompromissa om.
Jag konstaterar att socialdemokraternas dilemma i Strängnäs kan inte vara tydligare än så här. De sitter på makt men är i själva verket maktlösa. Frågan är om det inte är dags för socialdemokraterna att dra sig ur majoriteten innan de själva blir marginaliserade.

Tidigare statsrådet och mariefredsbon Maj-Lis Lööw skriver i en krönika om de problem som uppstår när en nattkrog vill etablera sig i Strängnäs stad. Lööw har fått brev från grannar som klagar på högljudda människor och vandalisering, redan innan krogen har öppnats. Lööw, som är aktiv i IOGT berättar om hur socialnämndens tjänstemän kommer att våndas inför uppgiften med tillståndsgivningen till den nya krogen, som vill ha öppet till kl. 03.00 på helger. Lööw pekar också på att ju senare krogar har öppet ju större blir problemen med bråk och vandalisering då gästerna antas ha fått i sig ännu mer alkohol och därför är mer benägna att hamna i bråk. Men varför blir det så? Och varför är vi i Sverige så benägna till detta, där man i andra länder inte har samma problem trots generösa öppettider och alkohollagar? Problemet är inte att det finns för många alkoholtillstånd eller att krogar har öppet för länge, det borde finnas fler och fler eftefrågar det. Problemet är att vi har en umgängeskultur där alkohol tar en alldeles för stor plats. Hur ser Lööw att man kan lösa det utan att bli en glädjedödare?

Jag har skrivit om detta förr. Tidningen har skrivit om det och Mats Werner måste ha skrivit om det. Om det som håller på att hända i centralorten. Butiksdöden. Fler och fler affärer slår igen. Lokaler i gatuplan gapar tomma, ungdomar ser man överhuvudtaget inte och utelivet lämnar mycket övrigt att önska.

Handeln är kärnan i alla städer. När handeln dör, dör också städerna. När butikerna stänger, stänger även citykärnan. City blir då en farlig och otrygg plats.

Det vi ser i Strängäs stad är bara början. Efter sommaren då miljonerna som Jehovas Vittnens medlemmar under en längre period gött den lokala ekonomin med uteblir tror jag att det kan bli värre. Lägg därtill att internethandeln ökar, Solberga-området expanderar, barn och ungdomar placeras ute i periferin, höga hyresnivåer och inte minst en håglös satsning på turism, så är det mycket som pekar i fel riktning. Det är därför ett svaghetstecken att vår kommun inte har en vital stadskärneförening, med en engagerad och en lokalt förankrad centrumledare som kan jobba långsiktigt med att bibehålla dialogen mellan handlare, kommun, fastighetsägare, entreprenörer och turismnäringen. En tjänsteman som jobbar utanför kommunhuset, en person som brinner för städer och människor, någon som får människor att mötas.

Den här frågan bör vara angelägen för alla som vill bo i en levande stad, för alla som tror att mångfald i utbud faktiskt går att skapa och få lönsamhet i, och att det är denna mångfald som gör vår stad attraktiv.

Faktum är att staden och upplevelsen av den äger vi tillsammans. Kommunen bör göra sin del. Men mycket kan vi själva göra. Låt oss göra det.